STORYTIME - NÅGOT NI INTE VISSTE
Sådär, nu har det blivit dags för ett inlägg som är kopplat till min storytime kategori. Det här ämnet har jag aldrig pratat om här i bloggen. Har du träffat mig i verkligheten så kanske du vet endel av storyn men annars har man inte koll på den här storyn. Har aldrig valt att prata öppet om det men nu när det är framsteg så ska jag dela med mig!
Vi alla vet att nikotin och tobak är farligt för våran hälsa och jag har sedan ung ålder alltid sagt att jag aldrig skulle börja röka. Nej det fanns verkligen inte på min världskarta, det skulle aldrig ske. Men det är något jag tyvärr inte kunde hålla senare i livet, jag började röka cigaretter och skada mina lungor. Inte för att det gör saken bättre men jag hade faktiskt åldern inne när detta skedde. Jag var 19 år och jag kunde köpa mina egna paket utan någon annans hjälp!
Nu när jag letat upp rätt år och information till er känns det nästa jobbigt att behöva dela med mig av detta. Under hösten av 2012 när det tog slut med mitt dåvarande förhållande började tröst/fest röka och innan sommaren 2013 rökte jag på heltid. Det fanns inget stop när jag väl började. Sommaren 2014 träffade jag en ny kärlek som kom in i mitt liv och jag rökte fortfarande på heltiden den tiden, men eftersom han snusade så började jag snusa istället men inte på heltid då jag rökte under sommarsäsongen ombord på båten pga korta raster. När vi avbröt vårt förhållande för nästan 2 år sedan så fortsatte jag som vanligt med att snusa eftersom det var min rutin.


Och under 6,5 år har alla i min närhet påpekat att det inte är bra att snusa eller röka vilket jag är fullt medveten om. Människor i min närhet försökte få mig att sluta snusa/röka men det hjälpte inte för fem öre, utan istället blev det värre. Eftersom jag är envis och inte gillar när folk säger till mig vad som är bäst för mig så blev det en vändning, varje gång någon påpekade att jag borde sluta började jag istället tänka, "nej jag tänker inte sluta för att du vill det, tack nu tänker jag fortsätta istället."
Mitt beroende var något ingen kunde förstå, jag var inte beroende av nikotin eller tobak. Jag höll inte på med nikotin eller tobak pga förhållande, vänner eller familj när jag väl hade börjat på heltid. Och ja, tro att det är bullshit om ni vill. Att alltid tända en cigarett när man går utanför dörren och att alltid ha en snus under läppen var en trygghet för mig. Alltså en trygghet som alla ville få bort ifrån mig. Och nu kommer vi till det bästa av hela storyn, under våren 2019 när jag hade praktik frågade dem mig varför jag snusade. Helt ärligt svarade jag som det var, jag är beroende av själva snusprillan som ligger under läppen, känslan och smaken. Självklart blev dem också misstänksamma och började undra om jag faktiskt visste vad jag snackade om. "Så du menar att du kan gå och köpa snus utan nikotin och tobak? Tror inte det funkar men kan du det så är det bra jobbat, Beatrice."


Och då kom min envishet fram, de trodde kanske 30% att det skulle funka men inte helt. Och det var här jag ville bevisa att jag faktiskt hade rätt om vad jag är beroende av. Dem var de första som trodde lite på att jag faktiskt kunde vara beroende av känslan, händelsen och smaken. Lite förståelse från någon som inte var min familj och sedan massor av envishet av mig fick mig att tänka om. Gick direkt till närmaste butik för att köpa både nikotin och tobaksfritt snus, vilket jag gjort enda sedan den dagen. Jag bestämde mig att sluta och samma dag slutade jag. Och vart är jag idag? Jo, jag klarade en hel sommarsäsong med massor av stress utan att röka och snusa nikotin trots korta raster. Vilket är sjukt! Men jag har även klarat mig i över 7 månader utan nikotin och tobak. JAG KLARADE ATT SLUTA OCH KUNDE BEVISA ATT DET ÄR KÄNSLAN JAG ÄR BEROENDE AV!
I dagsläget snusar jag fortfarande nikotin och tobaksfritt snus eftersom jag är beroende av snusdosan, snusprillan och smaken. Jag har provat att ersätta snus mot något annat och det går inte. Jag kanske måste låta det ta sin tid eller så kommer aldrig hitta något som kan ersätta hela känslan. Men en sak är säkert, att säga vad jag ska göra funkar inte, det blir bara värre. Så mitt bästa tips är verkligen att aldrig säga att någon borde sluta med något för personen måste själv vilja och känner att den kommer gå!